En ljus framtid?

Som om man av misstag satte sig på en giftig spruta faller ångesten över en! Helt utan förvarning osv. Så sitter man i sin mörka lägenhet med världens sötaste katt, men som man inte kan med då man bara undrar vad man håller på med? Jobbet tar överhand och man känner att man glider av den bana man vill springa ifatt, även om det inte är så. Det krävs kraft att orka med att kämpa för något gott, något att leva för. Det är så mycket lättare att strunta i det och låta det flöda på i nått slags vardags vimmel! Men allt som fattas är nog en morot, lite struktur och en kort paus. Bröllop, dop, barn, studenter och födelsedagar. Något som kommer bli en vardag en tid framöver för mig. Anstränger folk sig för den ljusa framtid som dom själva drömmer om eller låter folk allt glida förbi?