Yta

En trevlig liten tur till Värnhem för att träffa goda vänner i eftermiddags. Där jag både fick fotat, lukta på tatueringsstudions förföriska doft och fikat. Men blåsten & dagens annars enorma meningslöshet får mig på dåligt humör. Alvarliga telefonsamtal om struktur och framtiden fick mig bara att må ännu sämre. Att det ska va så svårt att hålla sig över ytan i detta land ibland? inte konstigt att Sverige ligger på topp när det gäller självmord och olyckliga människor, när allt ska vara så jävla invecklat och folk kan vara så fruktansvärt ytliga. Jag saknar sommarens ljuva drog med allt vad den innebär. Men tänker jag längre än ett par dagar framåt blir jag ledsen, så "jag tar dagen som den kommer”. Men det är inte lätt att samla ihop energi & självförtroende för att prestera och pressentera inför folk, när man skall söka sig ett jobb till levebröd.